Ikväll kommer det tårar...
Sedan den nionde februari har jag haft en vänsterarm/hand utan riktig funktion, den värker, värker och vill inte sluta göra det. Till det en nacke som ikväll är svår. Trots att det var armen som föll och den jag sökte vård för, är det ingen läkare som vare sig har röntgat eller ens undersökt den. Istället görs en massa andra undersökningar som inte har med saken att göra. Åkte in till akuten i torsdags eftersom jag hade svår huvudvärk och nackvärk och har så haft sedan dess, där blev jag undersökt av en student som i och för sig var bättre än sin handledare = läkaren. Eftersom jag ännu inte fått svar på magnetröntgen hjärna jag gjorde för över en vecka sedan frågade jag läkaren, och det var som om hon inte fick berätta för hon "viskade" fram svaret. Du har Arnold Chiari. Sedan sa hon att jag kunde undersöka på nätet vad det handlade om.
Det är en massa tankar ikväll med, tankar på livet, på det liv som varit. Tycker bara att jag har varit med om tillräckligt. Give me a break. Låt mig andas, resa mig upp och känna lycka. Vill inte bara hela tiden kämpa, eller känna att jag överlever dagarna som går. Jag vill hinna lära mig att leva. Leva och känna att livet är roligt. Hur mycket klarar en människa egentligen? Jag har många gånger fått höra att jag är stark. Men jag känner mig rotlös. Vill hitta hem till det och dit som kan komma att kallas hem. Slå rot. Bilda familj, flytta till hus, ta körkort, få ett fast heltidsarbete. Jag vill bli hel. Kan man bli det? Hel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar